Idag hade jag min sista VFU dag på underbara paletten. Tänk att jag varit där under nästan ett hel år. Sammanlagt 9 veckor har jag fått spendera tillsammans med underbar personal och underbara barn. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag känner mig extremt lyckligt lottad över att få haft en sådan underbar och duktig handledare som jag har haft. Ursch så jobbigt det är att säga hejdå. Så fort jag kom ut genom dörren började jag stört böla. Känner mig hel tom och kommer sakna dem så himla mycket. Glädjer mig verkligen åt att jag fått möjligheten att vara där och över allt jag ha lärt mig. All kärlek till dem <3 Fick en jättefin liten skål med godis i av dem. Jag bjöd på fika vilket verkligen uppskattades och jag hade även köpt en blomma till min handledare. Den är hon värd 10 gr om!

Igår var jag med och firade förskolansdag med mina underbara Vfubarn. Vilken fest det var. Mycket folk med en massa glädje. Barnen uppträdde och var superduktiga. Kul att träffa de andra förskolorna här i Ryd med. Dessutom härligt att träff alla andra som faktiskt bor här med, vanligt folk eller vad man ska kalla dem. Så fint var det med att de släppte upp ballonger som de satt lappar på som barnen hade skrivit. Det stod att de var framtiden som hade skickat den där lappen och om någon hittade den skulle de skicka ett brev tillbaka till förskolan.

Just nu känns livet väldigt läskigt. Det är som att min hjärna är spärrad och jag på något sätt lever utanför den. När jag kommer hem på kvällen så är det knappt att jag kommer ihåg vad jag har gjort under dagen. Skitäklig känsla. Det känns som att det är någon annan som styr mitt liv och jag bara vaknar till då och då och funderar över vad som har hänt. Nästan som en bakfylleåbgest fast på en helt ny nivå. Dessutom på det pressen av att man ska prestera. Ibland hatar jag att jag är lite små perfektionist. Med det sätter jag ganska höga krav på mig själv (även ibland min omgivning) som bara gör saker värre. Förlåt alla som jag just nu är väldigt kort mot eller kanske inte svarar på sms till eller inte hör av mig till. Just nu är det liiiite mycket och jag försöker bara att ta mig igenom det. Det är inget illa menat mot er och jag lovar att jag försöker mitt bästa att hålla mitt mod och mitt glada humör uppe men ibland känner jag att det räcker inte till. Jag räcker inte till. Någon som vill klona mig?

Igår kändes det som att jag befann mig utomlands. Åska och blixtrar tidigt på morgon fast att solen sken. Sommaren har verkligen kommit nu vilket känns helt underbart. Just nu går dagarna i ett och jag hinner varken njuta av livet eller det härliga vädret. Min hjärna är avlagd för länge sedan. Jag hinner inte tänka jag bara gör. På ett sätt är det ganska skönt men just nu önskar jag mer än allt att denna stress ska vara över!

Åhhhh. Igår bokade vi flyg till Thailand. 29 dec - 13 jan. Helt underbart. Som det ser ut just nu så blir det nyår på Phi Phi island och resten av resan kommer vi befinna oss runt Krabi/Khao lak området. Så skönt att veta att vi avslutar 2012 och börjar 2013 med sol och värme tillsammans med våra vapendragare Frida och Fredrik. Åh. Känner mig hög på livet just nu!

Efter plugg tröttnade jag och Frida på att stirra på datorn. Spontant drog vi in till stan och mös i solen med Bossesglass i handen. Tog en runda på stan med. Känns som att hela stan fått ett lyft och stilen känns mer som Stockholm. Gillar det! Blev bjuden på mat hos Frida och Fredrik. Skönt att ha ett extra hem att krasha hos när min andra hälft är hemma.

Besökte campushallen idag för första gången på vad kan det vara, två veckor? Stört länge. Hatar att vara sjuk.. Iallafall stod det Hot Feet på schemat med gästintruktör. Skulle vara avancerad, som de sedan ändrade till klurig, koreografi i stilen house. Jag kan inte inte förklara med ord hur sjukt kul det var. Känslan att få ta en utmanande, men ändå så sjukt rolig koreografi av en kille som var gryyyyym. Känslan av att veta att jag fortfarande har det i mig fast det har gått två års sedan jag slutade dansa. Herregud, två år?? Läskigt. Var iallafall helt varm i hjärtat och kroppen förstårs när vi gick där ifrån. Ville inte att det skulle ta slut, ville bara fortsätta. Åh, det var verkligen underbart. Jag tror aldrig i hela mitt liv att jag skulle sakna dansen så mycket som jag gör. Det är verkliegn det absolut bästa jag vet. Att få släppa loss och tänka på absolut ingenting mer än att bara lyssna på musiken och följa med. Det är livet. 


 

Så var det där med att hitta motivationen såhär på våren. Den tycks alltid försvinna här och det är alltid då man har som mest i skolan med. Alltid lika bra. Åh jag är så trött på allt vi håller på med just nu, speciellt det där fruktansvärt tråkiga biotop arbetet. Åh blir galen. Blir inte bättra av att veta att portfoliot i fysisk aktivtitet och biotoparbetet ska vara klart samma vecka. Dubbelt med trubbel. Jag skulle behöva en plugg-pt. En person som tvingar mig att sitta och skriva hela tiden. Det blir heller inte bättre av att vädret är underbart. Sitta ute och få färg slår bra mycket högre än att sitta framför en dator och stirra på ett dokument....

Min vän Josefin var med i nyhetsmorgon imorse och berättade om hur hon fick en propp i benet när hon var 15 år. Jag minns det jätteväl när det hände. Bara några veckor innan vi skulle åka på klassresa till spanien. Tror nog ingen kan förtså hur det känns att få en propp i benet måndader innan man ska sluta 9an. Imorse fick hon iallafall några min att visa Sverige hur illa det kan gå med p-piller och hur dålig svenska vården kan vara med för den delen. Gynekologen som är med och pratar tycker jag verkar vara sponsrad av p-piller företag eller så värnar hon inte om unga tjejers liv överhuvudtaget. Tycker ni ska ta en titt på klippet iallafall och lyssna på Josefin's historia.

Idag tog jag tag i min hälsa och slog en pling till vårdcentralen. Mitt hatsamtal. Hatar hatar HATAR att ringa dit. Antingen förstår dem inte vad det är för fel på mig eller så får man som svar att man ska ta en alvedon och dricka vatten. Ringde dit, fick en tid en timme senare. Borde förstått redan då att det var för bra för att vara sant för är jag kommer dit så hade jag då ingen tid då. Jag hade en tid på fredag. Behöver jag ens förklara hur arg jag var? DÄr hade jag tagit mig mod att ringa och så fuckar dem upp det! Som tur var fick jag en tid en timme senare. Bihållsinflamation och lite hostmedecin. Ja tackar jag. Är nu runierad student som hoppas på att få tillbaka min normala röst och en frisk kropp.

Annars då? Igår spenderade jag eftermiddagen och kvällen i Alléhallen med massor utav dans. och kramar. Det blir alltid en massa kramar. Och mitt danshjärta blöder. Med tårar i ögonen sitter jag där och tittar på alla som utevcklats något så fantastiskt. Åh, de är helt underbara. Jag vill med!!!!! De ska bara veta hur stolt jag är över dem. Så roligt att se dem utvecklas. Åh, vilken supertönt jag låter som. Ärsch. Dessutom blir jag en väldigt stolt storasyster när jag ser vilket jobba min bror gör med de små breakingkillarna. Åh. Jagblir så stolt när jag tänker på att jag med har tillhört det där fina dansgänget. Saknar dem med hela mitt hjärta, varje dag. Lilla dansfamiljen. Nej nu ska jag sluta skriva innan det blir alldeles för långt och innan jag börjar stört tjuta..